EU-gemensam överenskommelse beträffande tillsynen enligt ECGT-direktivet vad gäller befintliga lager som visar miljöpåståenden

Vi har tidigare skrivit om att det så kallade ECGT-direktivet – Empowering Consumers for the Green transition snart börjar att gälla i Sverige och runt om i Europa.

En återkommande fråga som också har bekymrat många företag har varit hur man i förhållande till lagstiftningen ska se på hanteringen av befintligt lager, dvs. produkter eller förpackningar som visar miljöpåståenden eller hållbarhetsetiketter som tillverkades, beställdes, distribuerades eller placerades på återförsäljarnas hyllor före direktivets ikraftträdandedatum och om de kan anses stå i strid med direktivet och därmed bli föremål för sanktioner.

Enligt lagstiftningen finns det ingen ”grace period” för dessa produkter, men nu har tillsynsmyndigheterna inom EU/EES inom sitt gemensamma nätverk CPC – Consumer Protection Cooperation Network antagit en gemensam överenskommelse (common understanding) hur de ska hantera just denna frågeställning. I praktiken ger det nationella myndigheter en gemensam, pragmatisk grund för hur de ska utöva sin tillsyn gentemot företag som står inför verkliga övergångsbegränsningar av ”gamla lager”.

Den gemensamma överenskommelsen utgör dock inte en formell ståndpunkt från CPC-nätverket och är inte eller en rättsligt bindande tolkning av direktivet. Den anger ett antal principer som är avsedda att ge en pragmatisk strategi för hur tillsynen ska utövas  gällande gamla lager och för att på så sätt kunna verkställa reglerna i direktivet.

Överenskommelsen föreslår bland annat att:

• Myndigheterna kan i första hand använda en stegvis strategi för efterlevnad där gamla lager ger upphov till verkliga praktiska begränsningar och där företag kan visa på konkreta efterlevnadsinsatser.
• Myndigheterna förväntas dock prioritera granskning av online-påståenden, marknadsföringsmaterial som inte är förpackningar, metoder som är mest skadliga för konsumenterna och påståenden som redan varit föremål för tillsyn enligt befintlig lagstiftning eller utifrån vägledning av direktivet om otillbörliga affärsmetoder eftersom dessa anses vara lättare att åtgärda och därför mindre benägna att kvalificera för en stegvis behandling.
• Myndigheterna kan undvika oproportionerliga åtgärder, såsom destruktion eller återkallelse av produkter, där detta skulle skapa oproportionerliga kostnader eller onödig miljöskada.
• Myndigheterna kan – när det är motiverat – föredra vägledning, begäran om information och bevis samt rimliga tidsfrister för korrigerande åtgärder framför sanktioner, särskilt i de tidiga skedena av tillämpningen.

Det är viktigt att komma ihåg att utgångspunkten är att företagen ska göra sitt bästa för att leva upp till direktivets regler och att de därmed sätter igång med sitt förändringsarbete så snart som möjligt och inte felaktigt tror att gamla produkter, påståenden etc. genom överenskommelsen inte alls omfattas av reglerna eller är fredade för tillsyn.

Har du frågor och är medlem hos Brand Marketing Sweden? Kontakta gärna 

Ulrika Wendt

Jurist

Mejla Ulrika Wendt

Jakob Rönnerbäck

Jurist

Mejla Jakob Rönnerbäck